Mandella som danslärare

Mitt första minne av streetdance var när jag fick följa med en vän på hennes danskurs i hiphop 1994. Jag fick sitta med och titta på om jag lovade att vara tyst och inte störa. Hänförd av musiken och dansen stod det snart klart att även jag skulle börja ta samma danslektioner. Musiken kände jag igen från den vi brukade spela hemma, där jag under hela min uppväxt haft diverse hemliga uppträdanden och dansgolv och gjorde intervjuer med mig själv på engelska framför spegeln om mitt liv som musiker och/eller dansare.

För mig är hiphopen en plats jag finner trygghet, styrka och uttryck i. Den blev en del av mitt identitetsskapande. Genom åren har streetdance följt med mig som en naturlig del av vem jag är och jag har tack vare den även fördjupat mig i andra dansstilar. Jag har hämtat kunskap och inspiration från massor av dansskolor runtom i Stockholm, yrkesförberedande streetdancelinjen på Danscenter, människorna jag dansade med när jag arbetade i Uganda, Dance New Amsterdam i New York och under de professionella dansprojekt jag arbetat med som både dansare, konstnärlig ledare och producent. Jag avslutade min kandidatutbildning i interreligiösa relationer med att skriva c-uppsats om streetdance som ett sätt att få människor att finna sig själva och mötas i ett mångkulturellt samhälle.

I min roll som danslärare är det av största vikt att få varje individ i rummet att känna att de med dansen som uttrycksmedel kan leka med vem de uttrycker sig som i samklang med musiken. Jag blandar undervisningen så att den som deltar både får lära sig attitydsuttryck, grooves, moves, koreografi och att freestyla – dvs att använda föregående element såsom det faller individen in i olika övningar som ibland innebär att vi dansar mot varandra, spegeln eller bara inneslutna i vår egen dansbubbla.